theblackwidow.blogg.se

Nog är man gode sakis fortfarande...

Skulle till jobbet som vanligt...nästan framme, svänger av och "pang bom"....

fattar inget! Bilrutan som 2 stora spindelnät!

Panik stannar..har tack och lov liiite vett att inte stanna mitt i vägen utan kör av lite.

Vette tusan hur många tankar som hinner flyga runt i huvudet!

Man fattar lixom inte vad som händer eller vad som hänt...

först fick jag knappt av bilen...stänger av bilen, rycker i nyckel i panik och inser ju f*n backen måste ju vara i för att få ut nyckeln (vad jag nu skulle med nyckeln till?) nyckeln kastar jag på förrar sätet.

Rusar ur bilen...tack och lov är det en relativt trafikerad väg/korsning så det är snabbt folk på plats som kan hjälpa....

Hör en tjej skrika att hon har ont....Jag tar fram telefonen så snabbt jag tagit mej ur bilen, det är en reflex...

jag måste ringa 112....

Blev ett en snabb sekund osäker....är det 112 jag ska ringa?

 ja inte är jag en person som hanterar stress bra precis...

Försöker på ett knagglig sätt med gråten i halsen förklara vad som hänt och var jag är..ser mej omkring och i dessa ögonblick är ALLA j*vla gatu skyltar helt omöjliga att hitta och dom 2 jag ser kan jag knappt läsa.

Inte det lättaste med gråten i halsen.

En brandbil kommer, senare 2 ambulanser.

Tackar alla snälla personer som var där och tog hand om dom 2 skadade och även pratade med mej.

Jag var inte bortglömd.

 

Såg iallafall ut som tjejerna klarade sej bra trots allt.

Den ena hade väldigt ont men hoppas och tror att ingen av dom får men för livet.

Jag ringde jobbet och berättade snabbt vad som hänt och att jag inte skulle komma.  Sa att jag skulle ringa senare när det lugnat ner sej.

Många tankar hann flyga igenom huvudet.. var det mitt fel? tittade jag mej inte för ordentligt? Hur gick det med bilen? försäkringar? etc.

Jag ringde bärgning och när jag satt där i polisen bil och väntade på bärgning sa polisen att det skedde i en höger regels korsning och jag kom från deras höger.

Så inga misstankar mot mej att jag gjort något fel.

men såklart man känner sej grymt skyldig.

Ringt chefen, Mamma och pappa...så nog har jag hunnit prata av mej. Men nog har man fortfarande svårt att fatta vad som hänt.

Så nu blir det lagning för "pärlan" men kommer man nog vara liiite skakis när det blir dax att köra igen.

Man kommer nog att titta sej omkring inte bara 1 eller 2 ggr extra....Mopeder kommer jag att vara grymt skeptiska på.